Den här killen dök upp i vår ladugård hösten 2004, vi upptäckte att han tydligen kände vår hund och att han minsann inte tänkte flytta frivilligt! Efter att ha frågat runt bland grannarna fick vi veta att han levt under en ladugår under sommaren, men att han inte var tam. Vi anmälde honom som upphittad men efter en månad hörde polisen av sig, vi fick behålla honom. Då han var en okastrerad hankatt blev det raka spåret till veterinären, och sen fick han äntligen komma in i huset (nog för att han hade försökt spränga sig in tidigare) och han var så lycklig! Han vägrade gå ut på en hel vecka utan använde kattlådan och trots att han fick sig ett par smällar av de andra katterna så verkade det som att han tänkte "tja..bättre än att sova i snön iallafall". Vi hade en del problem med hans beteende i början, han var en snäll katt men visste inte riktigt hur han skulle göra och dessutom var han givetvis nervös för alla människor. Man fick bara stryka honom på huvudet, och det hände mer än en gång att han försökte bitas, inte för att han var elak utan för att han helt enkelt inte visste hur man gjorde. Men efter ett par gånger förstod han att vi inte uppskattade hans små kärleksbett och vi fick väldigt snart börja klappa resten av katten också. Han är fortfarande avvaktande mot främlingar och följer hela tiden handen med nosen när man klappar honom på magen, men jag var så glad när vi lyckades med kloklippningen för första gången! Nu är han bästis med Aslan och går fint ihop med resten av familjen.
Hey Webmasters! New Photo Album Service Launched - Check it out!
bravenet.com