.:Sima:.
Historien om Sima
Sommaren 2005 arbetade jag som djurskötare, och en dag när jag cycklade nerför grusvägen från ladugården såg jag något som satt och kurade vid vägkanten. Först trodde jag att det var en harunge som satt och tryckte, men när jag var jämsides vände den huvudet mot mig och "niiiiiiit" jag bromsade som en galning! Det var ju en liten kattunge!!! Den var grå/vit, tuffsig och alldeles förskräckligt mager! Min första tanke var att någon dumpat av den och sedan åkt därifrån. Men när jag närmade mig kattungen så fräste den och satte av i full fart mot en hög stockar som låg i närheten...kattungen sprang inte så fort, men jag var rädd att skrämma henne så därför hasade jag efter så lungt och försiktigt jag kunde, ville ju absolut inte tappa bort henne! Tydligen var kissen inte tam, för det tog mig en halvtimme att fånga in den utsvultna stackaren..hon slutade morra och fräsa ganska snart men höll sig alltid under stockarna som jag ju inte kunde kliva på då de riskerade att rasa ner över ungen. Tillslut var hon så trött att hon bara gav upp och kröp ihop på en stock...jag sträckte mig fram..lät henne nosa på handen och lyckades få ett bra tag högt upp på hennes framben och drog fram kissen. Nu var hon så trött att inget tycktes spela någon större roll längre. Hon var betydligt magrare än vad jag först trott, inget kvar av stakaren och ryggraden stack upp en halv centimeter!
Jag stängde in kissen på toan med en skål vatten och min varma tröja att sova på, hon drack som en galning! Hon fick sedan en halv matsked whiskas som hon åt så fort att jag trodde det skulle komma upp igen, jag tänkte att jag skulle vänta en halvtimme innan hon fick lite till för att se hur hon reagerade på maten, hon hade ju inte ätit något på väldigt länge såg det ut som. Efter en kvart gav jag upp...ungen hade då skrikit som en galning, jagat mig runt rummet, klättrat upp för mina byxor, stuckit ner huvudet i ett tomt saftglas etc...och hon fick en matsked till. Efter det var det dags för mig att jobba och lillan fick stanna resten av dagen på toaletten innan jag ringde hem till min mor och far för att berätta att vi fått ett nytillskott i familjen!
Sima som hon nu heter var rumsren från första början, jag skrattar fortfarande när jag tänker på första natten hon var hos oss. Jag vaknade av att hon sprang runt runt i rummet och såg vilsen ut, satte henne på kattoan och med ett riktigt "aaah" i ansiktet gjorde hon sina behov. Tydligen hade hon letat en stund efter ett bra ställe. Hon hade länge problem med lös mage då tarmen tagit skada under svälten, vem vet vad hon försökt äta! Jag hade själv kattungar som just flyttat och kattmamman verkade överlycklig över att få ta hand om en liten mager stackare som hon bara kunde putsa men som inte ville dia. Och lilla Sima fick någon att lära av, busa med och sova hos. Jag beräknade att Sima troligen var mellan 8-10 veckor när jag hittade henne, men det är ju svårt att se då hon givetvis inte var så stor som hon borde fått vara. Nu är hon däremot en rejäl dam som fortfarande älskar mat och att bli upstädad av adoptivmamma Binky!
SNÄLLA MÄNNISKOR TA HAND OM ERA KATTER, DE KLARAR SIG INTE SJÄLVA!
bravenet.com